Familjen

När jag läser detta blir jag riktigt upprörd, jag känner hur frustrationen växer inom mig.



Jag skulle aldrig aldrig aldrig nångonsin klara av detta utan mina föräldrar / familjs fulla stöd.

För mig är mina föräldrar en klippa mitt i denna hemska storm och jag blir så ledsen över att du inte kan känna det samma.



Jag förstår hur det är att försöka förklara något år nån som inte förstår. Ilskan, hopplösheten. Man vill bara att de ska förstå. Och bry sig.

Jag är hemskt ledsen, hoppas att de en dag förstår dig.



När jag fick veta att det var panikångest jag led av visade jag en bok (namn: Jag är inte galen) åt min mamma. Hon tog det på bästa möjliga sätt och började läsa boken. Efteråt förstod hon mig mycket bättre, och det har hjälp vår relation mycket.

Värt att testa? :)



Lycka till, ha en bra dag! :)