Att ta strid
Det är inte alltid lätt att fortsätta kämpa. Att inte ge med sig för känslan att fly.
Mina panikattacker brukar innehålla följande symtom:
- Kallsvettningar
- Accelerande puls
- Obehagskänsla
- Värmesvallningar
- Spänningar över hela kroppen
- Tankar på att förlora kontrollen
- Känslor av att jag håller på att dö
Kort sagt är det ingenting jag ser fram emot. Och enda sättet att bli av med attackerna är i princip att utsätta mig själv för senarier där jag vet att jag kan få attacker.
Men efter att jag har utsatt mig själv för såna här situationer under en längre tid så lär jag mig själv att hantera dem, och då kommer de inte lika ofta.
Det är det allting handlar om för mig. Att ta strid och utsätta mig för det jag fruktar mest. Och det är sällan lätt.
För mig kommer panikattackerna i perioder, bättre perioder och sämre perioder. Just nu befinner jag mig i en sämre period, med nästan konstant ångest, så kallad generaliserad ångest, eller GAD. Rädslan för en panikattack har ökat kraftigt under det senaste halvåret och jag har mot bättre vetande givit in och undvikit striden. Det har gjort att min ångest har ökat drastiskt.
Nu står jag inför en ny stridsperiod och jag är fruktansvärt rädd. Men det finns inget alternativ. Det här är något jag måste göra.
Kommentarer
Trackback
