Jag är en artonårig tjej med passioner som fotografering, båtar och föreningsliv. Mitt liv är inte hemskt, jag lever, har vänner och en familj som älskar mig. Ingen i min närhet är dödligt sjuk och ingen har ekonomisk kris.

Däremot så lever jag med panikångest. Det har jag gjort i snart tio år så det är ingenting nytt för mig. Min blogg heter Daglig strid, eftersom att det är så min panikångest känns. Jag brukar säga att det är som ett monster man hela tiden måste slå tillbaka för att det inte ska äta upp en levande.

I min blogg tänker jag skriva om min panikångest, mina strider och min vilja att övervinna mitt monster. Jag kommer även ge tips, råd och på andra sätt informera om panikångest, en vanlig vanlig men för många underskattad åkomma.

Jag är en artonårig tjej med passioner som fotografering, båtar och föreningsliv. Mitt liv är inte hemskt, jag lever, har vänner och en familj som älskar mig. Ingen i min närhet är dödligt sjuk och ingen har ekonomisk kris.

Däremot så lever jag med panikångest. Det har jag gjort i snart tio år så det är ingenting nytt för mig. Min blogg heter Daglig strid, eftersom att det är så min panikångest känns. Jag brukar säga att det är som ett monster man hela tiden måste slå tillbaka för att det inte ska äta upp en levande.

I min blogg tänker jag skriva om min panikångest, mina strider och min vilja att övervinna mitt monster. Jag kommer även ge tips, råd och på andra sätt informera om panikångest, en vanlig vanlig men för många underskattad åkomma.

Anledningen till att jag skapade den här bloggen var att jag hittade en annan blogg med samma ämnde. Tjejen som driver den bloggen inspirerade mig med sina tankar och känslor och jag fick lust att göra samma sak för någon annan.